Jag vet att jag kontemplerat över detta förr, men uppenbarligen ligger det så mycket mer i det än vad jag trott, detta med att stå och baka solitärt.
Exempelvis fick jag i uppdrag att baka en tårta på min släkts gemensamma gård ute på landet. Då blev jag glad. Men jag upptäckte kvickt att jag bara mådde dåligt av att leta recept och stå i köket tillsammans med andra och baka. Baka fick jag ju - typ - visserligen göra själv, men med andra runt omkring var det sannerligen inte samma sak.
Man blir stressad, självmedveten, och får helt enkelt inte det där egna lugnet man egentligen kanske var ute efter.

Nu har jag stått denna eftermiddag - helt själv - och bakat detta ljuvliga snabbröd (och snabbröd heter det ju enbart p.g.a bikarbonaten som alternativ till den jämförelsevis långsamma jästen - här finns absolut inget stress i begreppet "snabbröd"). Och märkt att det givetvis ligger mycket mer i detta med att allena stå och baka. Man kan nynna, andas, och stå i bara underkläder om man så skulle behaga. Och i hemlighet gör jag det ibland mitt i natten. Men det får bara ni veta. Och mina grannar som råkar passera förbi i trappuppgången då.
Hm.

Tillbaks till brödet! Jättegott och saftigt, med fin sötma också. Jag tror att ordet "nyttigt" jagar bort folk ibland, men nyttigt kan vara riktigt jävla gott också.

- 2 dl vetemjöl
- 1 3/4 dl fint rågmjöl
- 1 dl rågkross
- 1 1/2 dl krossade linfrön
- 1 tsk salt
- 1 1/2 tsk bikarbonat
- 1 dl mörk sirap
- 5 dl filmjölk

Blanda alla torra ingredienser, och rör ner sirap och filmjölk. Rör om till en jämn, lös deg, och häll ner i en smörad brödform.
Baka i nedersta delen av ugnen i 175° i ca. 1 1/2 timme.
Låt stå i några minuter innan den stjälps upp och låter sig svalas ner på galler.